Tjuvlyssnat och vidare om lagom ...

Samtal på väg till skolan.

Två gamla klasskamrater(förmodar jag) möter varandra:
- Men hej, vad gör du nuförtiden?
- exjobb, du då?
- jaa
...vad gör jag egentligen?
samtalet fortsätter på spåret ... jag skulle tagit examen tidigare, men gör kandidatarbete nu.

Det var roligt att han liksom stannade upp och sa till sig själv ... (med en slags inre röst) jaaa, vad gör jag egentligen?



-----
Btw tack för kommentarerna. Hm ... det kan vara en ny trend. Det är med att lagom är utrotningshotad. Men jag vill nog hålla med Cessie om att jag trots allt gått och blivit lite kär i lagom ändå. Det känns lite orättvist att vi går mot det här ... att mina föräldrar är mer och mer stressade och att jag förmodligen kommer att vara dubbelt så stressad när jag är lika gammal som dem. (Här menar jag inte min pappa som varit bonde nästan hela sitt liv. Han är inte den stressade typen. Prova stressa fram en skörd som växer och trotsar väder och vind - brukar han säga ungefär)

Nåja. Det jag vill säga är i vilket fall att jag inte är helt säker på om jag vill gå med på det här. Jag vill inte sluta som en urstressad femtioåring som faktiskt dör i förtid just på grund av att man har tagit bort "lagom".

Jag pratade med en kompis om detta och hon hade ett mycket bra uppslag till en artikel i sista numret (tema: framtid). Den skulle handla om det nya begreppet: stressade kvinnor som faktiskt får masshjärtattacker. Bara på grund av att någon tappar något i affären eller något annat mindre odramatiskt. Tänk på det, det är inte helt osannolikt eller hur. Fruktansvärt.